du är så patetiskt omogen att jag nästan börjar gråta. av glädje eller sorg är svårt att avgöra, eftersom jag inte kan få någon som helst uppfattning om mina känslor för dig över huvudtaget längre. men en sak vet jag, och det är att jag aldrig riktigt kände dig. hur kan jag ha gjort det, när du beter dig som en helt annan person mot mig nu? ytterst märkligt må jag säga. du sa att vad som än händer så vill du vara min vän. hahaha, herregud. det är nästan lite för ironiskt med tanke på att du visat och visar fortfarande raka motsatsen. du har aldrig älskat mig. vad är det med killar och ljuga? seriöst. och jag gjorde allt för dig, även om du kanske inte märkte det. jag lät dig gå för din skull, inte för min. jag har bara en sak kvar att hämta hos dig sen är vi över föralltid, precis som du vill ha det. det är inte jag som har fattat det beslutet, som allt annat du bestämt åt oss. men ärligt talat bryr jag mig inte längre, du är inte värd min tid.
TACK O HEJ!

P.S. fuck you.