onsdag.
men tyvärr så finns det ju en verklighet här i livet, och just nu är den verkligheten bara svår och tung, vill liksom inte mer. jag vet att det bli bättre med tiden, jag vet att det finns flera tusen därute och väntar på en. men jag vill inte. jag vill att det ska bli bra nu nu nu! det är inte lätt att vara stark när ens starkaste styrka försvinner..
det finns två vägar att gå;
- antingen den korta vägen där du är du stark inombords och gör allt vad du kan för att gå vidare så snabbt som möjligt,
- eller den långa vägen, där du gräver ner dig själv i "varför?" och grinar dig till sömns och känner för att göra absolut ingenting, bara lägga dig ner och dö.
ingen av vägarna är lätt, den första kräver enorm styrka och mogenhet, och det är inte alltid man orkar vara stark och mogen. det är då du trillar in på den andra vägen, som är mycket lättare att välja från början.
jag gör allt jag kan för att inte trilla in på den andra vägen, för både din och min skull. jag hoppas vägen är slut snart, jag bara saknar dig alldeles för mycket..
Hej stumpan, Se nu framåt och gräv inte ner dej det är han inte värd ( trots att han e min son ), killar e ett släkte för sej som aldrig kommer att gå att förstå! Dom e rädda för allt vad känslor heter när dom e yngre och drar snabbt örona åt sej men förhoppningsvis kommer dom till sans nån gång. Du e en jätte go och söt tjej gumman så det kommer att ordna sej för dej hur det än blir, vare sej det blir Oliver eller nån annan. Tänk i stället att det e dom som inte får dej som gör en förlust!!! kram kram Annika
hjärtat du skriver så man får tårar i ögonen..
Du är så stark de vet jag. De tar lång tid att komma över sånthär men tillsist lyckas man. & jag håller fast vid att om han hade vart rätt kille för dig skulle de inte ha tagit slut alls. du är värd ngn som älskar dig för den du är <3
