fyhelvette vad trött jag är. orkar ingenting. en tanke på skolan får mig att vilja kräkas och jag vill inte vara hemma längre. jag vill bort. vem vill bjuda mig på utlandsresa? seriöst jag är inte mig själv längre. det känns som jag krypit in i mig själv och gömt mig någonstans där jag inte kan hitta mig. jag minns förra gången jag kände mig såhär, skillnaden är att då fann jag mig själv i någon annan. kanske man inte alltid har sån tur? kanske det är ett sånt där once in a lifetime moment? vem vet...